När jag vaknar i morgon så hoppas jag på att ha fått tillbaka lite energi. Det senaste dygnet har tömt mig totalt både fysiskt och psykiskt.

   Till att börja med så har Malva officiellt kommit in i treårstrotsen nu. Hon brukar normalt vara väldigt lätt att lägga på kvällen, hon vet att det är pyjamas på, borsta tänderna och sedan hopp ner i säng så somnar hon oftast, utan ett knyst på 10 minuter. Igår tog det lite längre tid. fem timmar rättare sagt. Fem timmar av bråk, tårar och från hennes sida även hånskratt. Strax innan ett i natt somnade hon till sist så vi tog sovmorgon i morse. 

   Senare på dagen började hon klia sig i huvudet. Martin fick åka raka vägen till apoteket och köpa lusmedel som man kan ta även om man inte är säker på om det faktiskt finns löss. Att kamma och avlusa en trotsig treåring som hatar när man rör hennes hår och gallskriker på fort hon blir blöt på huvudet gjorde inte saken lätt. Jag vet fortfarande inte om hon faktiskt hade löss eller kanske bara hade sand i håret, men nu är hon defenitivt lusfri i alla fall. Så jag kan sova gott i natt. 

 

Nu till det som faktiskt gjorde detta dygn mörkare och dystrare än alla andra dygn. Valresultatet. Inte bara i Sverige, utan hela Europa. Jag är väldigt glad att F! tog sig in i parlamentet som första feministiska partiet någonsin i världen. Jag är även glad över miljöpartiets framgång och det kunde varit ett värre parti än socialdemokraterna i ledning. 
   Jag är däremot besviken på att inte ens hälften av Sverige röstade. Är det verkligen så många som inte bryr sig om sin och sina barns framtid? Eller förstår de inte att det är viktigt, att de kan göra skillnad? För mig är det en självklarhet att göra det lilla jag kan för att påverka framtiden.

   Jag har aldrig tidigare varit så rädd för framtiden som nu. Vart är världen på väg när främlingsfientliga och rasistiska partier i hela Europa får mer makt än någonsin? Eller ja, sedan andra världskriget rättare sagt... Var det verkligen så länge sedan att folk glömt bort? De allra flesta av dessa rasistiska partier har åsikter och hjärtefrågor liknande de Hitler hade i början. Och om man ska tro på nyheterna så heilar även människor åt det Grekiska partiet gyllene gryning (som för övrigt använder sig av en symbol mycket lik ett hakkors). Sverigedemokraterna har fruktansvärda åsikter enligt mig, men de är milda om man jämför med resten av Europa. Och det, om något, är skrämmande. Jag har haft ont i magen hela dagen, ångst och stunder av panik. Själv kan jag inte göra något, bara sitta och titta på när makten sakta men säkert tas över av rasister och bara vänta på att förstycket mot redan utsatta människor ökar istället för att minska. Vi måste gå ihop, alla kloka fina människor som är för jämställdhet och mot hat, för att göra världen till en säker plats där alla har samma rättigheter. Oavsett kön, sexualitet, ursprung, hudfärg eller religion. 

 

Vissa dagar kallar jag gråtdagar. Idag var en av dem.Lyckligtvis har det mest varit glada och tacksamma tårar idag.

Det har hänt jobbiga saker för människor i min närhet vilket gjort att jag är allt mer tacksam för vad jag har. Dagen har ägnats åt att försöka vara en klippa i stormen, gråta åt fina youtubeklipp, gråta åt fina tvprogram, fina människor, fina gester osv. Jag tror ni fattar.

Malva är oftast väldigt lätt att lägga på kvällen. Det är bara att stoppa om henne, gå ut ur rummet och hon sover efter fem minuter. Men just idag ville jag inte lämna henne att somna själv. Jag satte mig bredvid hennes säng, läste en bok, klappade henne på pannan, viskade att jag alltid, alltid kommer älska henne mest i hela världen. Sen sjöng jag, medan jag strök henne över pannan och tårarna rann ner för mina kinder. Av lycka, tacksamhet och kärlek. Lyckan jag känner när jag tittar på min dotter, tacksamheten jag känner när jag andas i några sekunder och förstår hur lyckligt lottad jag är, och hur bra jag faktiskt har det. Och kärleken. Kärleken endast en förälder kan känna till sitt barn. Kärleken som nästan får bröstet att explodera, som får hjärtat att slå några extra slag, får ögonen att tåras och får varje förälder på denna planet att bli stålmannen.

Kärleken som övervinner allt.

 

Första pysselinlägget. Blev ingen step-by-step eftersom jag påbörjade den för flera veckor sedan, Det tog sin lilla tid eftersom jag glömde bort den ett bra tag, men tillsist bidde det i alla fall en säng till Boris! Han verkar nöjd hittils, men jag får väl se om den blir godkänd som säng i natt.

 

Det senaste dygnet har det forsat dåliga kommentarer om mina åsikter. Facebook har även bombats av diskussioner gällande vad rasism faktiskt innebär och hurvida det är pinsamt eller inte att stå med ryggen vänd mot Jimmie Åkesson.

   Jag är en av alla dem som stolt vände Åkesson ryggen idag när han skulle tala på torget. Lite ledsen är jag dock att jag hamnade lite långt bak så jag inte kunde höra allt han sa. Nog för att jag redan vet att jag inte håller med honom (förutom på några få punkter som andra partier redan tagit upp, och oftast lite bättre då) men det hade varit praktiskt att höra mer. Mer information att lägga på en hylla i huvudet tills det är dags att plocka fram för att kontra någon SDare som tror sig veta vad som är bäst för Sverige och stackars, stackars svenskarna som tydligen lever under fruktansvärda förhållanden. 

 

 

Jag tycker det är jättekul att diskutera politik och vad vore väl världen om alla tyckte likadant? Jag har ingenting emot att folk har åsikter långt ifrån mina. Men det som många gånger gör mig arg när dessa diskussioner blossar upp, är när dessa personer inte accepterar andras åsikter. Jag får tycka, skriva och säga vad jag vill så länge det inte kränker eller sårar någon. Och att vända en partiledare ryggen under ett offentligt tal är inte kränkande. Jag vänder inte ryggen åt Jimmie pesonligen, han kanske är en supeskön snubbe (inte för att jag tror att vi någonsin skulle komma överrens) men jag vände ryggen åt SD, deras politik och Jimmies åsikter. 

 

Kärlek och jämställdhet åt folket!

 

Har just tittat på Trinny & Susannah, och det är ett typiskt program som jag både älskar och hatar.

   Jag älskar nämligen att se hur kläder och lite smink kan få en människas självförtroende att stiga så snabbt. Hur programmet (förhoppningsvis) kan förändra männskors liv till det bättre där de bryr sig om sig själva på ett helt nytt sätt. Att se glädjen och hoppet i deras ögon och ansikten när de för första gången ser förändringen. 

 

Sen kommer det jag har så svårt för. Trinny och Susannah ska vara kända för att kunna klä alla typer av kvinnor, alla former och alla storlekar. Men jag har sällan sett dem framhäva hela kvinnan, hela kroppen. Den finns alltid något att dölja, och oftast är det något som är för "stort" för normen. Magen är vanligast. Det måste ju vara skönt att veta att man kan klä sig fint trots att man har för mycket fett, för liten rumpa eller för små bröst. Att med rätt kläder så kan man se normal ut, man kan köpa sig till normen med lite kunskap. Det måsta kännas betryggande! Eller?
   Jag tycker självklart att det är jättekul att kvinnorna i programmet får känna sig finare och mer speciella än vanligtvis. Men är man inte nöjd med sig själv så kanske det inte är kläderna man bör ändra på, utan något större. Livsstil, eller kanske jobba med sitt psyke. Är det inte dumt att gömma sig när man kan lära sig att älska sig själv istället? Det om något bodre de lära ut i programmet. 

Hej! 

Någon gång ska man ju skriva första inlägget också, känner att jag inte kan vänta på att jag känner mig helt klar med designen för det kan nog ta ett tag.

 

Det är valborg idag, men jag tror att vi ska vara tråkiga och bara stanna hemma ikväll. Kanske sticker ner på stan en sväng och kollar efter en brasa, men tills dess är det engelskaplugg varvat med städning som gäller. Nu när våren kommit hit på riktigt kanske jag borde ge mig på att tvätta fönster någon dag också. Måste ju vara bland det tråkigaste som finns, men fint blir det ju. 

 

Jag tänkte passa på att skriva lite om vad ni kan förvänta er att läsa här. Mestadels så kommer det nog vara familj, vardag, plugg och vänner som fyller raderna. Men gångerna jag har haft lite tid över så ska jag lägga upp allt mitt pyssel under kategorin "jag skapar". 
   Jag har även åsikter om det mesta så en del arga (eller glada) texter kommer nog att ploppa upp emellanåt. 

Jag hoppas att du kommer gilla det du läser och lämna gärna en kommentar också, men har du inget snällt att säga så behöver du inte säga något alls. Det finns redan tillräckligt med elakheter på nätet, så det kan jag klara mig utan!

 

Ha en fin dag!